Hoppet om att han skulle komma hem nu till helgen växte så starkt så jag tänkte nästan avsluta denna nedräkning, men så insåg jag att det är ju just därför jag började med den. Jag ska ju försöka hålla fast vid tron om att det är 2 månader som gäller och inget annat. Besvikelsen blir alldeles för stor annars.
Den här veckan har jag haft en tuff start. Gårdagen, och även denna dag, har varit jättejobbiga. Med undantag från igår kväll då Sara, Jimmy och Per förgyllde min kväll. Otroligt behövande. Känner att det mesta går emot mig just nu. Adam brukar ha en förmåga att piga upp mig och göra mig glad, så när han är borta dessutom så blir det ju absolut inge bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Ordet är ditt!